31 december

Årets sista dag. När jag tittar i backspegeln så ser jag ett år fyllt med många känslor. Ett år fyllt med motgångar, framgångar och framförallt ovisshet. Nyårsafton för ett år sedan tillbringades på sjukhus och jag visste inte om min man skulle överleva eller inte. Det gjorde han och jag har turen att få fira ytterligare en nyårsafton tillsammans med honom. Året har också fyllts av positiva minnen. Jag och Johan har gift oss, Johan har fyllt 30 år, min pappa har fyllt 60 år och vi har köpt en bil vilket har resulterat i en massa minnsesvärda utflykter. Jag är förväntansfull inför 2011 för det är ett helt nytt oskrivet blad som är till för att fyllas med nya motgångar och framgångar men framförallt ska jag se framåt och ta tillvara på tiden och njuta av livet. Jag hoppas på ett bra 2011 med mycket glädje. Det viktigaste av allt är dock att få ha hälsan i behåll. GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!!!!!!!!!

28 december

Jag har haft en väldigt lugn och bra jul tillsammans med familjen. Den här julen är det så mycket som har känts annorlunda. Allt har känts så lugnt och fridfullt och jag har bara njutit av stunden. Innan vi åkte ner till mamma och pappa så kände jag ingen direkt julstämning men så fort vi klev innan för dörren så kom alla känslor och minnen från barndomens jular. Doften av hembakat, doften av riktig julgran, doften alla hyacinter och brasan som sprakar och sprider värme :) Sen har det ju varit ett fantastiskt vinterväder med många härliga promenader. Ja jag är så tacksam för att jag fått tillbringa julen med dem jag älskar mest.

19 december

Julen börjar närma sig med stormsteg men jag kan inte riktigt njuta. Den rätta känslan vill inte infinna sig trots att jag brukar älska julen och allt som händer runt omkring den. Jag vet dock att jag bär på otroligt många olika känslor just nu som är svåra att tackla. Just den här perioden förra året var extremt jobbig med alla behandlingar och Johan var svårt sjuk så jag funderar och reflekterar mycket över det just nu också. Det är svårt att njuta över nuet som jag önskar att jag kunde. Jag önskar att den där känlsan av obehag kunde försvinna. Innan allt det här hände så tänkte jag inte på döden,vilket är naturligt men när man har konfronterats med den så finns den alltid närvarande och det är både på gott och ont. Det har varit en tung helg på många sätt. Jag har precis fått veta att en kvinna i Johans samtalsgrupp, som transplanterades ungefär samtidigt , har blivit en ängel. Mina tankar går till hennes familj i denna stund.

15 december

Jag har gjort lite ändringar här men det verkar som något har hänt med hela min blogg. Vet bara inte hur jag ska återställa till normalt :o

Vill bara tipsa om dessa fantastiska halsband där 200 kr/halsband går till barncancerfonden. Det är en perfekt julklapp om man samtidigt vill göra en god gärning och vara med och göra skillnad. http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Butik/Give-Hope/Give-Hope-halsband/

Jag har haft ont i magen i en veckas tid men har inte brytt mig så mycket om det utan trott att det är min IBS (Irritable Bowel Syndrome)som spökar för det är inget ovanligt att jag har ont i magen men det här har dock inte alls känt som symtomen som jag brukar ha. I natt fick jag i allafall krampaktiga smärtor som inte ville ge med sig och jag var alldeles kallsvettig och väckte Johan som var beredd på att åka in akut. Jag ringde vårdguiden och dom tyckte att jag i första hand skulle boka in en tid hos husläkaren eftersom jag inte hade någon feber. Det man ville kolla upp var en ev inflammation i tarmarna. I dag var jag i allafall hos min husläkare och dom tog prover bla ett CRP och han lyssnade och klämde på magen. Han tyckte jag var ett oklart fall och kunde självklart inte med säkerhet säga vad det var men proverna visade på en baktriell infektion och jag hade feber också när jag kom in. Troligvis en agressiv magsjuka men han var ändå inte helt säker. Jag ska i allafall vänta ut och hoppas på att det ger med sig och är det inte bättre efter helgen får jag återkomma. Man blir lite nedstämd när magen aldrig fungerar som den ska.
http://www.colonirritable.se/?gclid=COeChJ7O36UCFZgA3godVxkG1w

8 december

Tårarna rullar ner för kinderna när jag läser en blogg som jag följer varje dag. En småbarnsmamma som är dödligt sjuk i en agressiv form av bröstcancer. En fru, en mamma och någons barn som vet att det här förmodligen är hennes sista jul i livet. Livet är så hemskt och fruktansvärt orättvist. Jag vet inte hur det känns att själv få ett besked om att man har en dödlig sjukdom bara hur det känns att vara anhörig och stå vid sidan om och känna sig så hjälplös och maktlös. När tiden bara står stilla och man kan inte göra något åt saken. Hela tiden finns en oro och en smärta om hur detta ska sluta. Kommer det bli ett lyckligt slut eller inte? (Även om man måste tro på att allt blir bra). I bland önskar jag bara att tiden kan gå lite fortare så att man kan komma över den där gränsen när chansen för återfall är minimal. Även om det aldrig någonsin finns några garantier. Jag är ändå priviligerad för jag fick behålla min man i livet ett tag till.

http://lindaskriver.blogspot.com/

Jag lägger ut lite bilder i från vackra vinterpromenad i dag. Så underbart vinterlandskap :) Sen råkade vi gå förbi en julmarknad och jag råkade köpa en ljusstake som det var 25% rabatt på i dag. Det var ju inte vilken ljusstake som helst utan en designad av Ernst, som jag bara älskar. Så vacker i sin enkelhet.

4 december

Jag känner mig lite upprörd i dag efter ha sett Nyhetsmorgon då dom har en stressforskare på plats som svarar på frågor om julstress. Jag tycker det rent ut sagt är patetiskt. Allvarligt talat blir folk stressade för att dom inte hinner köpa julklappar, städa, laga julmat och baka till alla släktingar kommer? Då har dom inte förstått vad julen handlar om. Då vet dom inte hur sårbart livet kan vara. Jag kan tala om vad man blir stressad av: Veta att ens man kan få återfall när som helst och dö men ändå så reser jag mig upp varje dag och lever för att jag inte har något val. Jag kan fortfarande bli väldigt upprörd över människor som klagar när dom är förkylda eller diverse bagateller när det finns dom som är allvarligt sjuka, människor som dör. Barn som förlorar sin föräldrar. Tänk alla människor som inte får fira jul med sin nära och kära. Det berör mig väldigt då jag vet hur det är att sitta på sjukhuset över jul och nyår och se sin älskade svårt sjuk. Hur tiden stannar för en själv men livet utanför snurrar på för fullt. Ja oftast tänker jag inte på den här tiden i våra liv men samtidigt så kommer den för alltid finnas med oss vart vi än går.

2 december

Vilket härligt vinterväder vi fått :) Jag njuter verkligen av den här tiden på året när man får kura i hop sig i soffan och tända en massa levande ljus och dricka glögg och äta pepparkakor medan snön faller utanför. Underbart! Jag njuter nog lite extra den här julen med tanke hur tacksam jag är för att jag får ha Johan i mitt liv. Det kunde ha varit tvärtom. Gårdagens läkarbesök var positivt. Alla värden ser fortfarande bra ut och allt går i rätt riktning.

Jag avslutar med ett tänkvärt citat av Richard Jahnke:

"Låt det förflutna vara förflutet

Lämna också framtiden i fred

Lev i nuet"

28 november

Snön faller utanför fönstret och det är första advent. Stämningen är på topp eller? För många är det inte det. Nu när vi närmar oss jul så hoppas jag att alla tar sig en funderare och tänker efter vad som är viktigast här i livet. För mig är det att få vara frisk och att alla mina nära och kära får vara friska och att vi får njuta av goda stunder tillsammans. I dessa tider tänker jag extra på alla som är sjuka, på alla hemlösa, på alla som är drabbade av orättvisor på olika sätt, på alla som har förlorat en anhörig och för alla som förlorade kampen. Precis som varje år beräknas julhandeln att slå nya rekord. I dag i GP står att julhandeln beräknar att omsätta 65 miljarder. Det är ju sjukt mycket pengar. Tänk alla företag som ger sina anställda en massa onödiga julklappar kunde skänka dessa pengar till välgörande ändamål i stället. Jag tänker i allafall dra mitt strå till stacken och göra skillnad.
http://www.stadsmissionen.se/Geochhjalpa/Privatperson/Ge-en-direktgava/
http://www.cancerfonden.se/
http://www.sos-barnbyar.se/butik/priv/Pages/default.aspx?et_cid=2&et_lid=1&et_sub=utsatta%20barn

21 november

Helgen har bjudit på en heldel julpyssel och förberedelser inför advent. Jag har bakat småkakor och lussebullar. Jag har köpt blommor och gjort lite arrangemang och tagit fram lådan med alla adventssaker så nu är jag förberedd. Häromdagen kom Johan hem med ett armeringsnät som jag har dekorerat med en ljusslinga på balkongen.

Den här julen ser jag fram emot extra mycket då julen förra året var väldigt annorlunda med behandlingar och Johan låg på sjukhus mestadels av tiden. Jag ska njuta av den här julen och njuta av att få umgås med dom jag älskar mest :)

9 november

I dag har Johan tagit sina 5 första vaccinationssprutor efter transplantationen. Bland annat mot difteri, polio, stelkramp, säsongsinfluensan och en annan för att motverka infektioner. Det vill säga en riktig stark cocktail. Johan träffade även läkare i dag och alla prover ser bra ut och allt går i rätt riktning. Ett blodprov var beställt, förra veckan, för att kolla philadelphiakromosomen men den finns inte kvar. Så dagens läkarbesök var bara glädjande.

http://www.bms.se/se/onkologi/om-sprycel/

8 november

Jag har inte skrivit på länge, vilket beror på att jag inte haft samma behov som tidigare. Jag känner mig starkare och gladare. Jag njuter av varje sekund som jag får tillsammans med Johan. Jag njuter av livet och jag tror på en ljus framtid. Jag vågar drömma och hoppas igen. Det har varit en lång resa med många turer men jag känner att denna saga kommer att få ett lyckligt slut. Jag avslutar med ett känt citat av Bob Dylan som min kloka syster brukar använda sig av.

"Take care of all your memories. For you cannot relive them".

28 oktober

I dag är en dag med blandade känslor. Det är årsdagen. För exakt två år sedan fick Johan diagnosen KML (kronisk myeloisk leukemi) som sedan exakt ett år senare transformerades till ALL (akut lymfatisk leukemi med blastkris). För ett år sedan trodde jag inte att Johan skulle överleva. För ett år sedan förberedde läkarna oss på det värsta. Jag minns den dagen som i går. Då det även är min mammas födelsedag i dag så var jag bortrest med familjen den dagen Johan fick det här beskedet. Johan hade kallats till ett benmärgsprov då man sett omogna vita blodkroppar på blodproverna. Vi visste inte då vad detta innebar utan jag åkte i väg den dagen Johan skulle ta benmärgsprovet. Dagen efter fick han beskedet ALL och läkaren som Johan träffade den dagen gick igenom kommande behandling och sade rakt ut att man kan dö av den här behandlingen. Vi var fortfarande lyckligt ovetande vad som komma skulle. För det går aldrig att förbereda sig eller föreställa sig inför en sådan här situation. Johan och jag beslutade att åka i väg på en romantisk weekend till Sandhamn, där unnade vi oss lyx innan det var dags att skrivas in på Karolinska sjukhuset för första cellgiftsbehandlingen. Därefter följde en resa med flertalet cellgiftsbehandlingar, helkroppsstrålningar och slutade med en allogen stamcellstransplantation i januari 2009. I dag ett år senare njuter vi av livet och är tacksamma för att fått en andra chans tillsammans, vilket vi lärt oss att aldrig ta för givet.

23 oktober

Nu har syster yster varit här i en vecka och gjort praktik. I morgon åker hon hem :( I dag har vi varit på stan och shoppat och Linn har varit modell för en dag. Hon fick upplevelsen av mig i födelsedagspresent. Man blir sminkad och fotograferad och får behålla en bild av ca 100 bilder. Om man vill ha fler bilder kostar det 500 kr/bild, vilket är superdyrt tycker jag. Tyvärr kan man inte heller beställa bilder i efterskott utan måste bestämma sig på plats. Kvällen avslutades med restaurang. Det har varit en mysig dag med andra ord.

16 oktober

Dagen har erbjudit jättevackert väder så det blev en långpromenad. Solen värmde skönt :) Resten av kvällen ska jag bara ligga i soffan och svulla. Jag har mycket gott att äta efter gårdagen, då mina kollegor var här. Det finns chips och godis till ett helt kompani och så vin så klart ;) Jag får se om jag tar mig upp ur soffan när kvällen är slut. I morgon kommer min kära syster yster på besök. Hon ska vara hos oss i en vecka, då hon ska göra praktik här. Det ser jag fram emot. Det var länge sen sist. I dag lägger jag ut lite bilder från förra helgen då min kära kollega Emma fotograferade Johan och mig. Det är så många bilder som blev fina.

16 oktober

I dag har mina goa kollegor varit hemma hos mig på fredagsmys. Det var riktigt trevligt och så fick jag en så fin rosa skål i från bruka. Ja jag har verkligen njutit av gott sällskap, god mat och en massa vin :)

14 oktober

Jag har putsat och fejjat för i morgon kommer alla kollegor hem till mig. Vi ska ha knytis och drick en massa vin. Det ska bli mysigt. Johan får ge sig av till sin syrra och ha fredagsmys. Johan var för övrigt hos läkaren i går och alla prover ser bra ut. Vid sista provtagningen hade han lite förhöjt kreatinin, som berodde på bactrimen, men nu var värdet normalt pga av att dosen bactrim sänkts. Han kommer att jobba halvtid året ut. Om ett par veckor ska vaccination påbörjas. Så allt går i rätt riktning just nu.

11 oktober

I dag när Johan öppnade upp en vägg i ett gammalt hus, som ska byggas till, så hittade han tidningsurklipp från Dagens nyheter från 21 juni 1939. Det stod om Tysklands blivande invasion i Polen. Så himla häftigt att hitta. Det är ju historia som aldrig får glömmas bort.

9 oktober

I dag var jag uppe med tuppen. En kär kollega, som är fotograf har tagit jättefina bilder på mig och Johan i Hammarby sjöstad. Vi hade tur med vädret också. Perfekt ljus och solen tittade fram. Jag är så nöjd :) Svårt bara att välja vilka man ska köpa av alla fina.
http://emmatull.se/blogg/

6 oktober

I dag tänker jag citera ur en blogg som berör på djupet " Men just när livet känns som hårdast och mest orättvist kan man få uppleva de mest lyckligaste stunderna. Morgondagen är ett oskrivet blad för alla". Denna blogg är hämtad direkt från det verkliga livet och den berör. Det är så bra beskrivet det här med att man lever i sin cancerbubbla, för så är det verkligen. Jag kan tänka mig att omgivningen blir irriterad och tycker att man tjatar om dennna cancer men man lever med den sida vid sida varje dag. Även om man lär sig att leva med den så finns den där som en påtvingad gäst.

http://annajansson73.blogspot.com/

3 oktober

Cancer och återigen cancer. Jag håller på att bearbeta allt som vi har varit med om det senaste året. Jag läser om cancer, jag drömmer om cancer och när jag ser på TV som handlar det ofta om cancer. Jag är väl extra mottaglig nu antar jag. Sen är det inte konstig just denna månad när det är mycket fokus på Rosa Bandet-kampanjen. Det är även snart ett år sen vi fick det där beskedet som kom att förändra våra liv för all framtid. Annars är allt bra med Johan. Sista blodprovet visade lite förhöjt kreatininvärde men det beror på medicinen Bactrim, som skyddar lungorna från GVHD. Förutom alla tankar och denna konstanta trötthet har helgen varit bra. Vi har njutit av det härliga hötsvädret med mycket sol och värme.

"Seglaren ber inte om medvind. Han lär sig segla" - Gustaf Lindberg-

29 september

Jag känner mig allmänt nedstämd. Verkligheten börjar komma i fatt. Allt har gått så fort. För mindre än ett år sen var Johan döende och just nu ser allt bra ut. Denna ständiga kamp med alla känslor och den ständiga oron och ovissheten tär. Jag borde vara lycklig och glad just nu eller det är omgivningens förväntningar i allafall. Allt jag vill är att allt ska var som vanligt att vi kan få fortsätta med vårt liv precis som vanligt. Allt jag vill är att Johan ska få förbli frisk och att vi får ett långt liv tillsammans. Det är allt jag begär.

Här kommer lite bilder på vårt hallprojekt som vi har pysslat med i helgen. Det är dock inte färdigt än. Det ska bli en klädstång och en massa krokar också. Vi har även tittat på fler hus i helgen. Jag ska hitta mitt drömhus.

26 september

Det är mycket tankar och funderingar om livet just nu. Jag läste en blogg som handlar om en tjej som har bröstcancer med metastaser och hon skriver om känslan av att inte veta om hon lever om ett år. Hur viktigt det blir att våga njuta här och nu och ta vara på allt det positiva. Jag har funderat på om jag ska göra om min blogg och bara fokusera på det positiva men efter övervägande så kommer jag att forstätta precis som jag gjort innan det vill säga dela med mig av både negativa och positiva tankar och upplevelser. Syftet med bloggen från början var att skriva av mig och bearbeta allt det jobbiga. Jag vet att jag har skrivit det förut men trots att jag levt i 31 år så är det sista året (När Johan fick sin diagnos ALL) som har kommit att forma mig som människa och det har satt sina spår både på gott och ont. Det här är så stor del av mitt och Johans liv och det kommer det alltid att vara. Även om vi ska fokusera på framtiden och ta till vara på tiden så kommer det att gå upp och ner som en berg- och dalbana. Det har gått bra för Johan och han är frisk just nu men det kommer dagar då man känner ilska över livet och hur orättvist det är, dagar då man är ledsen och dagar då man har ångest. Det börjar närma sig den tidpunkten då Johan blev sjuk vilket känns extra tungt. Förövrigt så var Johan hos läkaren i torsdags och alla värden ser bra ut och han behöver inte ta något benmärgsprov efter 9 månader, som tänkt, utan nästa blir efter 1 år det vill säga i slutet av januari. Det är även då man börjar med alla vaccinationer. Läkaren trodde också att han kan börja jobba heltid om 1-2 månader. Med andra ord ser allt bra ut just nu.

Tillsammans är vi starka

När Johan fick diagnosen ALL-akut lymfatisk leukemi för snart ett år sen så trodde jag inte att det skulle gå så bra som det har gjort. Jag har varit beredd på att förlora honom. Johan däremot har haft hoppet med sig hela tiden och haft en otrolig kämparglädje. När Johan påbörjade sin första behandling startade jag en insamling på cancerfonden som jag valde att kalla "HOPE". Detta var för att hedra honom och alla andra som drabbas av cancer och alla anhöriga som också lider. I dag betyder inte cancer=döden. Tack vare forskning får fler överleva men vi har lång väg kvar. När jag startade denna insamling så var målet 10 000 kr på ett år. Det är en bit kvar till målet men om alla ni som läser min blogg sätter in en liten slant så kanske vi tillsammans kan nå det målet. Tillsammans är vi starka!!!!!http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2114

20 september

Här är lite fler bilder :) Det blir aldrig klart hemma hos mig för jag hinner ändra stil och möblera om hundra gånger om men min dröm är att bygga ett hus eller få renovera ett hus från grunden så att det blir precis som jag vill ha det. Johan har för övrigt byggt sänggaveln. Det är bra att ha en snickare i bland.

Jag har lovat att lägga ut lite bilder på mitt hem och nu fungerar vår dator som den ska igen :) Så här kommer lite bilder. Soffbordet har Johan tillverkat.

19 september

Valdag och jag har gjort min plikt och min rättighet som medborgare. Det har varit en vacker höstdag med klar och härlig luft. Det blev en långpromenad och sen har jag bakat småkakor. Johan har rensat ut bland alla sina mediciner. Den enda han behöver äta nu är Bactrim.(Förebygger bla GVHD i lungorna och har bakteridödande effekt). Han fyllde en hel påse (som man får från apoteket) och det kändes som vi avslutade ett kapitel i våra liv. Hoppas han aldrig mer behöver ta dom medicinerna.

17 september

Jag har funderat mycket på döden sista tiden och den skrämmer mig inte så mycket längre. Jag har varit tvungen acceptera den flera gånger och jag har varit tvungen att ta ställning till den flera gånger under den här resans gång. Medan många klagar över lite förkylning och andra små bagateller här i livet så har jag och Johan fått erfara livets hårda skola. Det är flera som har hört av sig till mig via "cancerfonden", då jag är samtalsvän där, och dom är i samma situation som Johan och jag var för ca 11 månader sedan. Det enda råd jag har är att det blir bättre. Man förlikar sig med alla tankar så småningom. Det är en process, som tar olika lång tid från individ till individ, men det kommer att bli bra i slutänden. Det är jobbigt under långa perioder men man kommer att kunna njuta av livet igen. Som min kloka mamma brukar säga "Livet kan inte vänta". Jag och Johan har en massa planer för framtiden och det är bara att hoppas på att vi får uppleva alla dessa tillsammans.

14 spetember

Jag har inte uppdaterat på länge. Så här på hösten brukar det vara ganska intensivt när man jobbar som lärare med planering, möten och samtal. Johan har börjat jobba halvtid, vilket han är väldigt glad för. Det är egentligen helt otroligt efter bara 7 månader efter en stamcellstransplantation. I dag har jag börjat på Hatha Yoga. Jag har bara provat på förut och tyckt det har varit ganska flummigt och haft svårt för att slappna av men i dag kände jag mig bara lugn och så där härligt avslappnad efteråt. Skönt att få koncenterar sig på något där man måste vara medveten och fokuserad. Sen vill jag tipsa om att i morgon är det internationella Lymfomdagen och det uppmärksammas genom föreläsningar bla i Stockholm, Klara Östra Kyrkog 10, kl 17.00-19.30.

http://www.blodcancerforbundet.se/event.asp?nodeid=46499

OBS! Det ska vara ons 15/9.

5 september

Den här artikeln upprör mig. Vem har rätt att bestämma när man vill ha barn? Är det socialstyrelsen och läkarna som ska få bestämma det? Det finns många par, som får barn på biologisk väg, som inte förtjänar det. Det finns inga garantier för någon att inte drabbas av olycka eller sjukdom. Är den föräldern ,som blir kvar själv, olämplig som mamma eller pappa då? http://www.aftonbladet.se/debatt/article3750286.ab

27 augusti

Tänk vad livet kan te sig konstigt för vissa. Jag tänker tillbaka på den här tiden som har varit sen i slutet av oktober 2009. Johan fick sin diagnos ALL- akut lymfatisk leukemi och har sedan dess genomgått 10 månaders, rent ut sagt helvete, med 5 omgångar cellgifter, 5 omgångar med strålbehandlingar, blodförgiftning, en stamcellstransplantation, lunginflammation och bältros. Han har varit nära döden, inte bara en gång utan flera gånger. Johan har så här i efterhand berättat att han har sett ljuset på andra sidan och var nära att passera men samdidigt var han inte redo att ge upp livet. Nu tio månader senare var han redo att börja arbeta, vilket läkare tycker är helt otroligt, men arbetsgivaren har en annan åsikt. Det som irriterar mig mest är den okunskap det finns angående cancer och framförallt leukemi. Nu när vi fått resultatet från det sista benmärgsprovet tror många att Johan är frisk men varje dag är fortfarande en kamp. Hela livet kommer att vara en kamp. Man blir inte friskförklarad förrän efter fem år och det ger ändå inga garantier för återfall. Vi kommer att för all framtid att få leva med detta. De kommer för all framtid att finnas en klump i magen. Våra liv kommer för all framtid att se annorlunda ut.

Livet är inget man ska ta för givet utan njuta av varje sekund.

20 augusti

I dag har det firats med champagne. Vi har fått resultatet från Johans "halvårsbenmärgsprov". Det finns inga spår av philadelphiakromosomen och benmärgen är helt ren från cancerceller. Johans kamp har gett resultat. Vi vet inte vad morgondagen har att erbjuda men just nu känns det som vi vågar tro på framtiden igen.

9 augusti

Jahopp, grannen var och knackade på hos oss kl 22.00 och sade att det läckt vatten nere i vårt gemensamma förråd. Vi hade ca 3 cm med vatten i hela vårt förråd så det var bara att börja packa ur alla saker. Alla saker som man samlat under sitt 31-åriga liv :/ Alla pappkartonger var naturligtvis genomvåta, så alla saker hade ju trillat ur också, och då kunde vi ju inte heller ställa in sakerna igen. Så i morgon blir det IKEA för att investera i plastboxar och jag vet vad jag gör hela kvällen i morgon. SUCK!!!!

8 augusti

Så var semestern slut för denna gång. Sista veckan spenderade vi i Skåne. Det har varit en bra semester men väldigt annorlunda. Det blir annorlunda när man inte kan planera utan man får ta dagen som den kommer. Johan och jag har gjort många trevliga saker och vi har nog njutit på ett annat sätt den här sommaren. Nu väntar vi spänt på att få resultatet från det senaste benmärgsprovet.