I dag är en dag med blandade känslor. Det är årsdagen. För exakt två år sedan fick Johan diagnosen KML (kronisk myeloisk leukemi) som sedan exakt ett år senare transformerades till ALL (akut lymfatisk leukemi med blastkris). För ett år sedan trodde jag inte att Johan skulle överleva. För ett år sedan förberedde läkarna oss på det värsta. Jag minns den dagen som i går. Då det även är min mammas födelsedag i dag så var jag bortrest med familjen den dagen Johan fick det här beskedet. Johan hade kallats till ett benmärgsprov då man sett omogna vita blodkroppar på blodproverna. Vi visste inte då vad detta innebar utan jag åkte i väg den dagen Johan skulle ta benmärgsprovet. Dagen efter fick han beskedet ALL och läkaren som Johan träffade den dagen gick igenom kommande behandling och sade rakt ut att man kan dö av den här behandlingen. Vi var fortfarande lyckligt ovetande vad som komma skulle. För det går aldrig att förbereda sig eller föreställa sig inför en sådan här situation. Johan och jag beslutade att åka i väg på en romantisk weekend till Sandhamn, där unnade vi oss lyx innan det var dags att skrivas in på Karolinska sjukhuset för första cellgiftsbehandlingen. Därefter följde en resa med flertalet cellgiftsbehandlingar, helkroppsstrålningar och slutade med en allogen stamcellstransplantation i januari 2009. I dag ett år senare njuter vi av livet och är tacksamma för att fått en andra chans tillsammans, vilket vi lärt oss att aldrig ta för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar