Tänk vad livet kan te sig konstigt för vissa. Jag tänker tillbaka på den här tiden som har varit sen i slutet av oktober 2009. Johan fick sin diagnos ALL- akut lymfatisk leukemi och har sedan dess genomgått 10 månaders, rent ut sagt helvete, med 5 omgångar cellgifter, 5 omgångar med strålbehandlingar, blodförgiftning, en stamcellstransplantation, lunginflammation och bältros. Han har varit nära döden, inte bara en gång utan flera gånger. Johan har så här i efterhand berättat att han har sett ljuset på andra sidan och var nära att passera men samdidigt var han inte redo att ge upp livet. Nu tio månader senare var han redo att börja arbeta, vilket läkare tycker är helt otroligt, men arbetsgivaren har en annan åsikt. Det som irriterar mig mest är den okunskap det finns angående cancer och framförallt leukemi. Nu när vi fått resultatet från det sista benmärgsprovet tror många att Johan är frisk men varje dag är fortfarande en kamp. Hela livet kommer att vara en kamp. Man blir inte friskförklarad förrän efter fem år och det ger ändå inga garantier för återfall. Vi kommer att för all framtid att få leva med detta. De kommer för all framtid att finnas en klump i magen. Våra liv kommer för all framtid att se annorlunda ut.
Livet är inget man ska ta för givet utan njuta av varje sekund.
