söndag 26 februari 2012

26 februari












Den här helgen har vi unnat oss en lyxig spaweekend till Nynäs havsbad. En välbehövlig paus från allt det jobbiga. För en kort stund kunde vi få glömma allt och bara få vara Nina och Johan. De där levnadsglada personerna som älskar god mat och dryck och som älskar livet. Det är guld värt att bara få vara och njuta av nuet och inte behöva tänka framtid. Nu har vi laddat om batterierna och hämtat styrka och kraft. Jag kan inte tänka mig en bättre plats än att få sitta i en varm badtunna med havet som närmaste granne och se solen gå ned med den finaste personen på jorden. Det är ren lycka. Vi har även bada i havet. Det var bara + 1 grad men man hinner inte reflektera hur kallt det är för kroppen får en chock men det är härligt att sedan krypa ner i en badtunna där vattnet är + 40 grader varmt. På morgonen var vi helt själva i badtunnan och kunde njuta av det fantastiska fina vädret. Vi har även ätit god mat och i dag på förmiddagen, innan vi skulle åka hem, serverades en riktig brunch med hur mycket goda saker som helst. Vi åt och åt i två timmar med havet som utsikt. Jag är så glad att vi åkte i väg för att nu kunna blicka framåt igen och nu jävlar är jag taggad och laddad inför provresultatet. Det kommer att gå bra. Det måste gå bra för det finns inga andra alternativ.

måndag 20 februari 2012

20 februari

En helt vanlig dag. Jag var måndagstrött men gick till jobbet med glädje och såg fram emot en bra dag. Jag såg fram emot lunchkaffet då det skulle bjudas på fika i dag. Johan ringer mig för att tala om att provsvaren har kommit. Först pratar han på som vanligt men jag hör på att hans röst att något inte stämmer. Så sant. Han berättar att behandlingen inte har gett resultat utan att cancercellerna har förökat sig ganska mycket på två veckor. En vanlig dag har återigen förvandlats till en kamp. Ett inre helvete. Vad kommer att hända nu? Hur lång tid har vi kvar tillsammans? Hur ska detta slut? Vad är det som gör att stamcellstransplantationen inte har fungerat som den borde? Alla frågor snurrar igen. Som vanligt säger läkarna inte så mycket antagligen för att man inte ska tappa hoppet. Kan det finnas något hopp kvar efter tre år med bakslag efter bakslag? Kunde det inte få vara bra nu. Det man kommer göra nu är att köra en kraftigare DLIbehandling (vita blodkroppar). De ska även ha en läkarkonferens för att diskutera hur man ska gå vidare. Nu är det bara och vänta och se om den här behandlingen ger resultat.

söndag 12 februari 2012

12 februari






Vacker vinterpromenad i dag. Det är de här dagarna man minns.

lördag 11 februari 2012

11 februari

Läkarbesök i går och vi hade hoppas på att få veta om DLIbehandlingen har gett resultat men icke för när Johan skulle ta blodprov förra veckan inför läkarbesöket (som han hade fått remiss om) så blev han nekad att ta detta. Anledningen var att han tagit de proverna på behandlingsdagen påstod de på hematologen men Johan försökte att förklara att vi vill ju veta om behandlingen har gett resultat och det kan man ju knappast se samma dag som man har fått behandlingen :/ Ja i vilket fall fick han åka hem igen för att de envisades på hematologen att han inte skulle ta några prover. Så läkarbesöket i går var helt meningslöst eftersom läkaren inte hade några provsvar att gå på så nu får vi vänta igen. Vänta ytterligare 7-10 dagar på provresultat. Läkaren var måttligt glad på dem i receptionen på hematologen. Snurrigt är det i bland. Det vi i allafall fick veta att det provet han tog samma dag visar på att cancercellerna har minskat av sig självt igen men inte till noll som sist utan det finns fortfarande ett litet spår, knappt mätbart som läkaren sade, som man hoppas på har försvunnit nu i och med behandlingen. Det positiva är i allafall att de har minskat och inte ökat i antal och att Johan är 100 % donator.