20 februari

En helt vanlig dag. Jag var måndagstrött men gick till jobbet med glädje och såg fram emot en bra dag. Jag såg fram emot lunchkaffet då det skulle bjudas på fika i dag. Johan ringer mig för att tala om att provsvaren har kommit. Först pratar han på som vanligt men jag hör på att hans röst att något inte stämmer. Så sant. Han berättar att behandlingen inte har gett resultat utan att cancercellerna har förökat sig ganska mycket på två veckor. En vanlig dag har återigen förvandlats till en kamp. Ett inre helvete. Vad kommer att hända nu? Hur lång tid har vi kvar tillsammans? Hur ska detta slut? Vad är det som gör att stamcellstransplantationen inte har fungerat som den borde? Alla frågor snurrar igen. Som vanligt säger läkarna inte så mycket antagligen för att man inte ska tappa hoppet. Kan det finnas något hopp kvar efter tre år med bakslag efter bakslag? Kunde det inte få vara bra nu. Det man kommer göra nu är att köra en kraftigare DLIbehandling (vita blodkroppar). De ska även ha en läkarkonferens för att diskutera hur man ska gå vidare. Nu är det bara och vänta och se om den här behandlingen ger resultat.