29 september

Jag känner mig allmänt nedstämd. Verkligheten börjar komma i fatt. Allt har gått så fort. För mindre än ett år sen var Johan döende och just nu ser allt bra ut. Denna ständiga kamp med alla känslor och den ständiga oron och ovissheten tär. Jag borde vara lycklig och glad just nu eller det är omgivningens förväntningar i allafall. Allt jag vill är att allt ska var som vanligt att vi kan få fortsätta med vårt liv precis som vanligt. Allt jag vill är att Johan ska få förbli frisk och att vi får ett långt liv tillsammans. Det är allt jag begär.

Här kommer lite bilder på vårt hallprojekt som vi har pysslat med i helgen. Det är dock inte färdigt än. Det ska bli en klädstång och en massa krokar också. Vi har även tittat på fler hus i helgen. Jag ska hitta mitt drömhus.

26 september

Det är mycket tankar och funderingar om livet just nu. Jag läste en blogg som handlar om en tjej som har bröstcancer med metastaser och hon skriver om känslan av att inte veta om hon lever om ett år. Hur viktigt det blir att våga njuta här och nu och ta vara på allt det positiva. Jag har funderat på om jag ska göra om min blogg och bara fokusera på det positiva men efter övervägande så kommer jag att forstätta precis som jag gjort innan det vill säga dela med mig av både negativa och positiva tankar och upplevelser. Syftet med bloggen från början var att skriva av mig och bearbeta allt det jobbiga. Jag vet att jag har skrivit det förut men trots att jag levt i 31 år så är det sista året (När Johan fick sin diagnos ALL) som har kommit att forma mig som människa och det har satt sina spår både på gott och ont. Det här är så stor del av mitt och Johans liv och det kommer det alltid att vara. Även om vi ska fokusera på framtiden och ta till vara på tiden så kommer det att gå upp och ner som en berg- och dalbana. Det har gått bra för Johan och han är frisk just nu men det kommer dagar då man känner ilska över livet och hur orättvist det är, dagar då man är ledsen och dagar då man har ångest. Det börjar närma sig den tidpunkten då Johan blev sjuk vilket känns extra tungt. Förövrigt så var Johan hos läkaren i torsdags och alla värden ser bra ut och han behöver inte ta något benmärgsprov efter 9 månader, som tänkt, utan nästa blir efter 1 år det vill säga i slutet av januari. Det är även då man börjar med alla vaccinationer. Läkaren trodde också att han kan börja jobba heltid om 1-2 månader. Med andra ord ser allt bra ut just nu.

Tillsammans är vi starka

När Johan fick diagnosen ALL-akut lymfatisk leukemi för snart ett år sen så trodde jag inte att det skulle gå så bra som det har gjort. Jag har varit beredd på att förlora honom. Johan däremot har haft hoppet med sig hela tiden och haft en otrolig kämparglädje. När Johan påbörjade sin första behandling startade jag en insamling på cancerfonden som jag valde att kalla "HOPE". Detta var för att hedra honom och alla andra som drabbas av cancer och alla anhöriga som också lider. I dag betyder inte cancer=döden. Tack vare forskning får fler överleva men vi har lång väg kvar. När jag startade denna insamling så var målet 10 000 kr på ett år. Det är en bit kvar till målet men om alla ni som läser min blogg sätter in en liten slant så kanske vi tillsammans kan nå det målet. Tillsammans är vi starka!!!!!http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2114

20 september

Här är lite fler bilder :) Det blir aldrig klart hemma hos mig för jag hinner ändra stil och möblera om hundra gånger om men min dröm är att bygga ett hus eller få renovera ett hus från grunden så att det blir precis som jag vill ha det. Johan har för övrigt byggt sänggaveln. Det är bra att ha en snickare i bland.

Jag har lovat att lägga ut lite bilder på mitt hem och nu fungerar vår dator som den ska igen :) Så här kommer lite bilder. Soffbordet har Johan tillverkat.

19 september

Valdag och jag har gjort min plikt och min rättighet som medborgare. Det har varit en vacker höstdag med klar och härlig luft. Det blev en långpromenad och sen har jag bakat småkakor. Johan har rensat ut bland alla sina mediciner. Den enda han behöver äta nu är Bactrim.(Förebygger bla GVHD i lungorna och har bakteridödande effekt). Han fyllde en hel påse (som man får från apoteket) och det kändes som vi avslutade ett kapitel i våra liv. Hoppas han aldrig mer behöver ta dom medicinerna.

17 september

Jag har funderat mycket på döden sista tiden och den skrämmer mig inte så mycket längre. Jag har varit tvungen acceptera den flera gånger och jag har varit tvungen att ta ställning till den flera gånger under den här resans gång. Medan många klagar över lite förkylning och andra små bagateller här i livet så har jag och Johan fått erfara livets hårda skola. Det är flera som har hört av sig till mig via "cancerfonden", då jag är samtalsvän där, och dom är i samma situation som Johan och jag var för ca 11 månader sedan. Det enda råd jag har är att det blir bättre. Man förlikar sig med alla tankar så småningom. Det är en process, som tar olika lång tid från individ till individ, men det kommer att bli bra i slutänden. Det är jobbigt under långa perioder men man kommer att kunna njuta av livet igen. Som min kloka mamma brukar säga "Livet kan inte vänta". Jag och Johan har en massa planer för framtiden och det är bara att hoppas på att vi får uppleva alla dessa tillsammans.

14 spetember

Jag har inte uppdaterat på länge. Så här på hösten brukar det vara ganska intensivt när man jobbar som lärare med planering, möten och samtal. Johan har börjat jobba halvtid, vilket han är väldigt glad för. Det är egentligen helt otroligt efter bara 7 månader efter en stamcellstransplantation. I dag har jag börjat på Hatha Yoga. Jag har bara provat på förut och tyckt det har varit ganska flummigt och haft svårt för att slappna av men i dag kände jag mig bara lugn och så där härligt avslappnad efteråt. Skönt att få koncenterar sig på något där man måste vara medveten och fokuserad. Sen vill jag tipsa om att i morgon är det internationella Lymfomdagen och det uppmärksammas genom föreläsningar bla i Stockholm, Klara Östra Kyrkog 10, kl 17.00-19.30.

http://www.blodcancerforbundet.se/event.asp?nodeid=46499

OBS! Det ska vara ons 15/9.

5 september

Den här artikeln upprör mig. Vem har rätt att bestämma när man vill ha barn? Är det socialstyrelsen och läkarna som ska få bestämma det? Det finns många par, som får barn på biologisk väg, som inte förtjänar det. Det finns inga garantier för någon att inte drabbas av olycka eller sjukdom. Är den föräldern ,som blir kvar själv, olämplig som mamma eller pappa då? http://www.aftonbladet.se/debatt/article3750286.ab