26 september

Det är mycket tankar och funderingar om livet just nu. Jag läste en blogg som handlar om en tjej som har bröstcancer med metastaser och hon skriver om känslan av att inte veta om hon lever om ett år. Hur viktigt det blir att våga njuta här och nu och ta vara på allt det positiva. Jag har funderat på om jag ska göra om min blogg och bara fokusera på det positiva men efter övervägande så kommer jag att forstätta precis som jag gjort innan det vill säga dela med mig av både negativa och positiva tankar och upplevelser. Syftet med bloggen från början var att skriva av mig och bearbeta allt det jobbiga. Jag vet att jag har skrivit det förut men trots att jag levt i 31 år så är det sista året (När Johan fick sin diagnos ALL) som har kommit att forma mig som människa och det har satt sina spår både på gott och ont. Det här är så stor del av mitt och Johans liv och det kommer det alltid att vara. Även om vi ska fokusera på framtiden och ta till vara på tiden så kommer det att gå upp och ner som en berg- och dalbana. Det har gått bra för Johan och han är frisk just nu men det kommer dagar då man känner ilska över livet och hur orättvist det är, dagar då man är ledsen och dagar då man har ångest. Det börjar närma sig den tidpunkten då Johan blev sjuk vilket känns extra tungt. Förövrigt så var Johan hos läkaren i torsdags och alla värden ser bra ut och han behöver inte ta något benmärgsprov efter 9 månader, som tänkt, utan nästa blir efter 1 år det vill säga i slutet av januari. Det är även då man börjar med alla vaccinationer. Läkaren trodde också att han kan börja jobba heltid om 1-2 månader. Med andra ord ser allt bra ut just nu.