Jag har funderat mycket på döden sista tiden och den skrämmer mig inte så mycket längre. Jag har varit tvungen acceptera den flera gånger och jag har varit tvungen att ta ställning till den flera gånger under den här resans gång. Medan många klagar över lite förkylning och andra små bagateller här i livet så har jag och Johan fått erfara livets hårda skola. Det är flera som har hört av sig till mig via "cancerfonden", då jag är samtalsvän där, och dom är i samma situation som Johan och jag var för ca 11 månader sedan. Det enda råd jag har är att det blir bättre. Man förlikar sig med alla tankar så småningom. Det är en process, som tar olika lång tid från individ till individ, men det kommer att bli bra i slutänden. Det är jobbigt under långa perioder men man kommer att kunna njuta av livet igen. Som min kloka mamma brukar säga "Livet kan inte vänta". Jag och Johan har en massa planer för framtiden och det är bara att hoppas på att vi får uppleva alla dessa tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar