26 mars

Oj, har inte skrivit på jättelänge :o Jag har haft fullt upp med flytten bland annat. Vi flyttar om mindre än en vecka. Jag är lite rädd måste jag säga och det känns lite vemodigt. Rädd för att lämna alla minnen som vi har i den här lägenheten. Många av minnnen är ju dock inga man vill tänka tillbaka på för Johan har ju varit sjuk så länge vi har bott här. Vi köpte den här lägenheten i samma veva som han blev sjuk. Det är nog därför jag är rädd antar jag. Jag vågar inte riktigt släppa taget och lita på framtiden.

7 mars

I dag ringde Johans läkare efter nästan 8 veckors väntan på benmärgsprovsresultatet. Han bad om ursäkt att vi fått vänta så länge :/ Länge? Det är tortyr och psykiskt påfrestande att behöva vänta så länge. Även om vi inte har misstänkt något för då hade de ju naturligtvis ringt men ändå. Man kan inte känna sig lugn förrän man fått det bekräftat. Ja resultaten var i allafall bra :) Det finns inga tecken på några elaka monster utan det är total remission.

3 mars

Vill bara länka en artikel om en ungt par som drabbats av cancer men som klarat den långa resan. Det är väldigt inressant det hon skriver om vilken utmaning det är att få ett cancerbesked speciellt som ung när man förväntas ha hela livet framför sig. Vilken hjälp erbjuds man? Jag fick själv kräva att få någon att prata. Har man någon uppföljning? Nä när all behnadling är avslutad lämnas man vind för våg ensam med alla tankar och känslor. http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Publikationer/Artikelarkiv/Reportage-med-drabbade/Livets-berg--och-dalbana/