Jahopp, ännu mer snö och med den försvann alla vårkänslor. Jag är tillbaka på ruta ett igen med alla min dystra tankar. Tänk om Johan är dom där 10 % som det inte går bra för. Det var som läkaren sade att dom där procenten är inte till någon tröst egentligen. Det spelar ingen roll om det är 50% eller 10% procent, för det finns ändå en risk att man inte klarar av det här. Så egentligen borde man tänka att antingen går det bra annars gör det inte det och Johan har valt att ta den bra vägen. Vi har kämpat länge nu men det är först nu jag känner att jag börja bearbeta allt. Det är nu jag inser att jag levt i chock under flera månader. Den stora uppgiften nu är att försöka övervinna rädslan och våga njuta av livet trots att den objudna gästen alltid kommer att finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar