Mina dystra tankar är tillbaka. Känner mig trött och i obalans men som alltid pratade jag med min kloka mammi och då känns allt alltid bättre. Sen kom jag hem till till en nystädad lägenhet och Johan hade köpt vin =) Vi åt en god middag och pratade (för första gången pratade vi om allt som vi varit med om och våra olika upplevelser). Klumpen i magen finns ändå där hela tiden. Jag vill att allt ska vara som vanligt igen men ingenting är som vanligt. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt. Jag berättade för Johan förut att det känns som en bit av mig fattas. Det är en bit av pusslet som saknas. Människor runt omkring tror att jag ska vara samma gamla vanliga glada Nina men man förändras när man genomgår en sådan här livskris. Man får ett helt annat perspektiv, en annan livssyn och jag tror att man blir mer ödmjuk till livet. Jag tar inget för givet längre och jag vet vad jag vill. Jag vet vad som är viktigt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar