12 mars

Jag har inte uppdaterat på ett par dagar och andledningen är att jag har varit nedstämd. Både Johan och jag har kännt oss oroliga och ledsna. I dag var det rutinbesök på sjukhuset igen med provtagning och träffa läkare. Nu har Johan tydligen fått tillbaka sin GVH i huden och så har han två virus i kroppen (ett vanligt förskylningsvirus och ett sk CMV-virus, tillhör herpesvirus ) Medicin har i allafall satts in för att förhindra förökning av viruset. Detta CMV-virus kan sprida sig till andra organ som lever, lungor och ögon och ge upphov till hjärninflammation och lunginflammation, för personer med nedsatt immunförsvar. När man sen läser bipacksedeln (som är en meter lång) till medicinen mot detta virus så blir man ju mörkrädd.

För att förhindra att GVH:n nu sprider sig äter man kortison och immunsupprimerande medicin men dessa mediciner håller tillbaka dom vita blodkropparna, vilket gör att kroppen inte kan bekämpa virusinfektionerna på ett effektivt sätt. Det är en hårfin gränsdragning mellan att hålla tillbaka dom vita blodkropparna, för att förhindra GVH och samtidigt ha ett skydd för infektioner. Jag är imponerad av den kompetens som finns hos läkarna. Nu kan dom individanpassa behandlingen och framkalla vissa reaktioner som är gynsamma för just den patienten. Ja vilket fall som helt är det inte konstigt att man är orolig när det är nånting nytt som dyker upp varje dag. Det var tur att man inte visste allt om alla följdsjukdomar innan transplantationen.