30 april

Klarblå himmel. Fåglarna kvittrar. Solens strålar värmer. Det är Valborg och ljusets och glädjens tid är här men inom mig finns bara ett oändligt mörker som växer för varje dag. Vad kan finnas kvar när man har kämpat så länge? Vad är meningen med allt det här? Vart ska allt sluta? Eller jag vet hur det kommer att sluta. Jag har förberett mig under fyra års tid men ändå vill jag inte att det ska ta slut. Jag hatar allt det här som vi tvingas att vara med om. I dag är jag arg, bitter, ledsen och fylld med en massa ilska mot människor som inte förstår. Jag vet att vi inte är ensamma. Därute finns det en massa människor som kämpar lika mycket som vi gör. Endel har förlorat sin kamp och de anhöriga tvingas att leva vidare utan sin kära. I dag vill jag inte tilhöra den minoriteten. Jag vill tillhöra majoriteten.  I dag önskar jag att allt skulle kunna få vara som vanligt. Jag önskar en framtid med min man. Jag önskar att allt ska få bli bra och att vi kan få uppfylla några av våra drömmar.