Jag minns den dagen som igår.Den dagen i januari 2010 då allt var möjligt. Den dagen som skulle ge oss hopp om en framtid tillsammans. Dagen jag aldrig glömmer. Så full av förväntan och en massa drömmar. Sen förändrades allt två år senare. Allt rasade. Precis när vi hade tagit oss upp över vattenytan och vågade tro och hoppas. Kvar står jag med en oändlig smärta och en massa drömmar. Vissa av dem som aldrig kommer att kunna bli sanna.
Det enda rättvisa är att vi inte vet något om framtiden och att vi alla ska dö antingen i sjukdom, olycka eller av ålderdom.
Varma kramar till er båda <3
SvaraRaderaLyssna på musik! Det är avkopplande. Läs skönlitteratur om du orkar (som inte handlar om sjukdomar, ångest och dåligt mående). Fantasy hjälpte mig då det är "en annan värld" med andra förutsättningar än här. Om det inte funkar att läsa så finns filmer/serier i genren. Du behöver den lilla vila och återhämtning som du kan få. Kanske kan detta fungera även på dig. Styrkekramar/Daniel
SvaraRaderaGreat blog, i really enjoyed to read this. and really great tips and advice. thanks for sharing this post.
SvaraRadera