Det är ödet som bestämmer. Ödet bestämmer vilka som får leva och vilka som får dö. Autopiloten är påkopplad och man klarar att ta sig från punkt A till punkt B men inte mycket mer. Mitt i allt detta kaos ska man tvingas att ta ställning till en massa saker och man tvingas att ringa runt till olika myndigheter för att ta reda på vilka rättigheter man har. Som sjuk och framför allt som anhörig ska man vara stark fast döden lurar runt knuten. Är detta rimligt? För bara 1.5 vecka sedan trodde vi på en framtid och en lycklig sådan. För 1.5 vecka sedan trodde läkarna att allt skulle bli bra. För 1.5 vecka sedan drömde vi om att få bli föräldrar. Vad finns kvar? En stor tung börda och en stor sorg och frågan: Hur ska jag klara detta? Ingen vet utgången inte ens läkarna och det enda svaret vi får: Ni får ta en dag i taget! Det som gäller nu är 5 dagar med högdos cytostatika för att försöka att få bort alla blaster vilket kommer att bli en jättetuff match säger läkarna. Skillnaden är att den här gången kommer blodvärdena att sjunka mycket fortare, än när han fick cytostatika för första gången, då dessa är så kraftiga. Så förmodligen blir det redan till helgen och då ökar såklart infektionsrisken. Så man får inget andrum överhuvudtaget. Denna berg- och dalbana är omänsklig. Det är många som hör av sig för att visa sin omtanke vilket jag uppskattar men vill ni vara med och påverka så snälla skänk en slant till Cancerfonden och Barncancerfonden. Det är era gåvor som gör skillnad. Det är era gåvor som gör att forskningen går framåt. Jag önskar djupt inifrån mitt hjärta att ingen i framtiden ska behöva genomgå detta helvete som vi genomgår. Jag hoppas att man kan lösa "cancergåtan" även om cancer inte är en sjukdom utan en massa olika sjukdomar med olika prognos men min önskan är att ingen ska behöva förlora kampen mot cancer.
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/regelbundetgivande/Ge-regelbundet/
http://www.barncancerfonden.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar