23 februari

Jag har märkt att det är flera som har varit inne och läst min blogg de senste dagarna, vilket är jätteroligt. För alla er som inte har hängt med från början av min och min sambo Johans resa vill jag försöka göra en sammanfattning. När jag började skriva på bloggen var tanken att den skulle fungera som en dagbok för mig själv. Det har varit ett bra sätt att bearbeta alla känslor och tankar. Sen har det varit ett bra sätt uppdatera läget för familj och vänner.
Det hela började hösten-08 då min sambo var på en rutinhälsokontroll genom företagshälsovården. Där upptäckte man att Johan hade förhöjda levervärden och dålig kondition. Läkaren sade att han var tvungen att kontakta ledningen på Johans arbetsplats. Detta resulterade i att Johan blev anklagad för att missbruka alkohol. Hur kunde detta vara möjligt, då Johan är en minst sagt en väldigt skötsam person som tar ett glas vin till maten i bland och lever väldigt hälsosamt och tränar regelbundet. Johan kände att det var något som inte stämde och blev arg för att läkaren inte gick vidare med detta och dessutom bli anklagad för att vara missbrukare. För att bevisa sin oskuld kontakatade Johan sin husläkare och han fick ta nya prover. Några dagar senare (den 28:e oktober 2008, min mammas födelsedag och två dagar efter att vi skrivit på köpeavtal för vår nya bostadsrätt) fick JOhan det fruktade samtalet att han var tvungen att komma med en gång. Jag var på jobbet, jag minns så väl när Johan ringde och jag hörde på hans röst att något inte stämde men jag skulle ha en föräldravisning och jag sade att jag skulle ringa tillbaka. Vid det här laget satt Johan på Mc Donalds och när jag ringde så sade han att jag skulle sätta mig ner. Jag förstod då att det var något allvarligt. En timme senare satt vi på Karolinska sjukhuset i Huddinge och skulle träffa läkare. Vi fick förklarat att Johan hade drabbats av KML (Kronisk myeloisk leukemi) men att det finns bra medicin mot det i dag bla GLIVEC och SPRUCEL. Johan svarade bra på GLIVEC i ett år och mådde bra förutom en sjuklig trötthet. På dagen ett år senare (den 28:e oktober 2009)upptäcker man (genom dom kontinuerliga benmärgsproven) att sjukdomen har muterat och blivit en annan skepnad nämligen ALL(akut lymfatisk leukemi) med blastkris.
"Blastkris är ett akut tillstånd som uppträder när cancersjukdomen KML (kronisk myeloisk leukemi) är så långt gången att kroppen inte längre kan hantera den. Då produceras onormalt mycket lymfoblaster, som är en typ av omogna blodceller. Detta tillstånd är väldigt svårbehandlat" se FASS.
Sista helgen i oktober, innan all behandling skulle påbörjas, åkte vi på en SPA-weekend till Sandhamn. Så här i efterhand kan jag säga att jag minns ingenting av den helgen. Efter den helgen väntade en lång berg- och dalbana med behandlingar, en massa sjukhusbesök och en "nära-döden-upplevelse". Efter fyra cytostatikabehandlingar, tre strålbehandlingar och en stamcellstransplantation har vi nu bestigit Kebnekaise men nu har vi Mount Everest kvar. Det jag har lärt mig under resans gång är att njuta av dagen och att inte ta något för givet. Jag vet nu vad som är viktigt för mig och vad jag ska lägga all min energi på.