Johan har varit hemma sen i tisdags. I går var det benmärgsprov. I dag är det spirometri och EKG på Huddinge. Nu drar karusellen i gång igen. Det är inte många dagar som vi hinner återhämta oss på. För på tisdag är det inskrivning på Huddinge och då får vi veta vårdplanen men förmodligen drar de igång med en sista cellgiftskur nästa vecka innan det är dags för transplantationen. Jag vet inte hur jag känner just nu. Eller jag hinner inte tänka, reflektera coh jag vet inte vad jag har för känsla i kroppen. Det går för fort. Vi fick inga riktigt bra dagar den här gången då Johan mest har varit soffliggande dessa dagar. Det känns bara konstigt och jag har ju fullt upp med lillplutten så jag hinner inget annat heller vilket nog är bra. Världen utanför dennna bubbla existerar inte just nu. Jag minns inte hur vårt liv såg ut innan och Johan är bara så fokuserad på att ta sig igenom en dag i taget. Jag försöker att tänka att det löser sig. Att det fortfarande finns hopp. Jag måste för att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar