Jag har försökt att städa bort min oro och ångest hela dagen i dag men utan att lyckas. Den objudna gästen tränger sig på och ligger och gnager och jag får ingen ro. Johan är inget stöd i dag heller då han själv har en dålig dag och orkar inte kliva ur sängen (och självklart måste han få ha sådana dagar). Vi har varit lite bortskämda med att det har gått så bra nu dom sista veckorna och Johan har mått oförskämt bra och varit så pigg så då har man ju kopplat av också, vilket har varit bra så man kan ladda om batterierna. Det är ju trots allt bara 10 veckor sedan transplantationen och det tar ju flera år att återhämta sig. Just nu vill vi dock bara att det där benmärgsprovet ska vara avklarat och få ett positivt besked.