Det här är nog det värsta jag varit med om på hela vår långa resa. Detta ångestfyllda väntandet. Väntan på det första benmärgsprovet sen transplantationen (I fredags var det exakt 10 veckor sedan Johan stamcellstransplanterades). Johans trombocyter går tydligen upp och ner så därför vill man ta ett benmärgsprov lite tidigare än vad man brukar. Normalt burkar man ta det efter 3 månader. Så på tisdag är det dags men sen får man inte svar förrän efter ca 3 dagar. Så som sagt är det en lång väntan. Man hinner tänka en massa negativ tankar. Tänk om denna långa resa har varit förgäves? Johan har varit så stark och hans kropp har genomgått det värsta tänkbara så det måste ju bara gå bra. Jag försöker tänka att det finns ett syfte med allting så även med detta. Nu kan han ju verkligen bli botad. Vi har i allafall beslutat att åka i väg och göra något mysigt så fort vi fått svar på benmärgsprovet men det kommer bli en lång och mödosam vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar