fredag 1 juli 2011

1 juli

Vi har precis kommit hem efter ett läkarbesök. Johan har nu tagit sin medicin i ca 2 veckor och fått sin första dos med vita blodkroppar. De här två veckorna sen beskedet har varit riktigt jobbiga. Ingenting känns roligt längre men efter dagens läkarbesök känns det lite ljusare. Eller egentligen vet jag inte vad jag ska tycka och tänka för som jag har skrivit tidigare är Johan ett speciellt fall. Blodprovet som Johan tog innan han började med medicinen visade negativt dvs att de kan inte hitta några spår av cancerceller och inte på det senaste blodprovet heller. Det som har hänt enligt läkarna är att Johans kropp eller snarare hans nya immunförsvar har attakerat dessa cancerceller av sig självt vilket enlig mig låter jättekonstigt men så är läget just nu. Så då står vi på samma ruta igen. Just nu kan de inte hita något däremot vill de sätta ut medicinen för att se så det inte gömmer sig några celler någonstans. Så dagens besked vara väl ganska positiva men jag vågar inte lita på något just nu. Det jobbigaste just nu är att åka berg-och dalbana hela tiden.

2 kommentarer:

  1. Mina varmaste och djupaste sympatier till er båda. En jobbig tid bakom er och en lika jobbig framför. Jag följde min pappas kamp mot cancern, var med på läkarbesök, hjälpte till med medicinering etc etc...så jag vet hur framför allt du mår kanske! Han hade cancer som började i en urinledare och som sen spred sig till njure och sen till skelettet. Man känner sig ganska handlingsförlamad och även om man inte gör det så KAN man inget göra handgripligt för att förändra situationen och allt känns bara så jäkla orättvist! Oron finns med som följeslagare hela tiden...även när man försöker leva normalt...Hoppas allt går bra för er. Kramen från mig...

    SvaraRadera
  2. Tack för din omtanke och för din kommentar:) det är precis som du skriver att man kan ingenting göra åt situationen mer än att fortsätta att hoppas, kämpa och försöka att njuta av varenda sekund tillsammans. Kram nina

    SvaraRadera