HOPE: 12 januari

torsdag 12 januari 2012

12 januari

Du har tagit så mycket i från oss; glädjen, livslusten, friheten, orken, spontaniteten och till och med hoppet periodvis. Det finns en sak som du inte kan ta i från oss i allafall och det är våra drömmar. Våra drömmar kommer för alltid att följa med oss även om du "cancer" tänker besegra så får du aldrig våra drömmar. De tillhör oss. Jag kan inte sluta att fundera varför nu? Varför så nära "tvåårsdagen". Varför nu när vi var så nära ett av våra mål? Varför?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Historik

Livet fick en annan vändning när min man Johan i oktober 2008, bara 28 år gammal, fick sin diagnos KML-kronisk myeloisk leukemi ph+. Allt verkade gå bra och Johan behövde bara äta en medicin (Glivec) för att hålla alla cancermonster i schack och allt verkade gå bra. Exakt ett år senare fick vi beskedet att sjukdomen muterat till ALL-akut lymfatisk leukemi med blastkris. Det vill säga att det produceras onormalt mycket omogna blodceller (cancerceller). Man påbörjade högdoscytostatika en vecka efter beskedet. Efter 6 vändor cytostatika, en massa infektioner såsom en allvarlig blodförgiftning och helkroppsbestrålning var det dags för en allogen stamcellstransplantation med sin bror som donator. Efter diverse komplikationer som GVHD, lunginflammation och bältros började Johan jobba halvtid 7 månader efter transplantationen och har uppnått en väldigt bra remission. Det finns inga cancerceller i benmärgen och philadelphiakromosomen finns inte kvar. Livet har förändrats och jag har fått en helt annan syn på livet. Vi vet inte vad morgondagen har att erbjuda och vi lever med ständig oro och ovisshet men vi försöker att njuta här och nu.
Efter att jag skrev denna historik har Johan även fått erfara ett smärre återfall men som sedan gick tillbaka utan behandling. Våren 2012 för vi nu åter en kamp mot sjukdomen då det i mars 2012 konstaterades ett återfall i ALL.