HOPE: 1 januari 2010

Det nya året började bra. Min älskling fick komma hem efter en vecka på sjukhus. Vi njuter av varenda minut tillsammans.

Historik

Livet fick en annan vändning när min man Johan i oktober 2008, bara 28 år gammal, fick sin diagnos KML-kronisk myeloisk leukemi ph+. Allt verkade gå bra och Johan behövde bara äta en medicin (Glivec) för att hålla alla cancermonster i schack och allt verkade gå bra. Exakt ett år senare fick vi beskedet att sjukdomen muterat till ALL-akut lymfatisk leukemi med blastkris. Det vill säga att det produceras onormalt mycket omogna blodceller (cancerceller). Man påbörjade högdoscytostatika en vecka efter beskedet. Efter 6 vändor cytostatika, en massa infektioner såsom en allvarlig blodförgiftning och helkroppsbestrålning var det dags för en allogen stamcellstransplantation med sin bror som donator. Efter diverse komplikationer som GVHD, lunginflammation och bältros började Johan jobba halvtid 7 månader efter transplantationen och har uppnått en väldigt bra remission. Det finns inga cancerceller i benmärgen och philadelphiakromosomen finns inte kvar. Livet har förändrats och jag har fått en helt annan syn på livet. Vi vet inte vad morgondagen har att erbjuda och vi lever med ständig oro och ovisshet men vi försöker att njuta här och nu.
Efter att jag skrev denna historik har Johan även fått erfara ett smärre återfall men som sedan gick tillbaka utan behandling. Våren 2012 för vi nu åter en kamp mot sjukdomen då det i mars 2012 konstaterades ett återfall i ALL.

HOPE

lördag 2 januari 2010

1 januari 2010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar