9 september

Jag vet att många som har följt min blogg undrar vart jag har tagit vägen och hur det har gått med allt. Bloggen har tappat sitt syfte och jag känner inte samma behov av att ventilera alla känslor längre. Jag har gått vidare. Jag vill inte tillbaka till alla gamla minnen och känslor. Jag måste se framåt för att orka. Jag måste våga tro på en framtid för att orka. Sen har jag ju en liten busig 6 månaders cairnterrier som kräver sitt. Han har även hjälp mig i allt det svåra och han ger så mycket glädje och energi. Hur har det då gått med allt? Jo Johan mår bra och det har nu gått tre månader sedan transplantationen. Vi fick svar förra veckan på det första benmärgsprovet och allt ser bra ut. Inga spår på några elaka leukemiceller. Det är bara att hoppas att det fortsätter så. Det måste vara vår tur nu.