11 juni

Grattis finaste Johan! Han fick uppleva ytterligare en födelsedag. Han fick bli 32 år också. I dag vill jag stanna tiden. I dag är allt bra. I dag finns ingen cancer. I dag finns en framtid. I lördags firade Johan och jag 8 år tillsammans också. Fyra av de åtta åren har Johan varit sjuk. Fyra år som jag bär med mig i hjärtat varja dag. Hur ska jag kunna tro på det här? Sjukdomen har spelat oss ett spratt allför många gånger för att vi ska kunna tro på det. När kommer den att svika oss igen? Johan är sedan i fredags utskriven och isoleringen bröts förra veckan så nu är det provtagning två gånger i veckan på dagvården. Alla värden ser bra ut. Dock spökar blodtrycket då det är för högt men det beror på många fakorer som smärta, höga morfindoser och den immunsuprimerande medicinen. I lördags kom den första GVHD:n också ( i huden). I dag orkade Johan i väg på en kortare utflykt. Edvin badade för första gången och han älskade det. I dag har vi njutit av livet tillsammans alla tre för första gången. I dag efter flera månaders behandlingar och sjukhus så har vi njutit av friheten. Det är livet!